browser icon
You are using an insecure version of your web browser. Please update your browser!
Using an outdated browser makes your computer unsafe. For a safer, faster, more enjoyable user experience, please update your browser today or try a newer browser.

Nu kan vi sluta leta efter toppen- vi har insett att vi står på den

Posted by on May 20, 2012
Efter natten i den vackra bergsbyn Zweisimmen och det spökliknande hotellet var det alpinism på schemat. Magarna fylldes av en frukost värd 3 toast av 5 “kanon gott” innan bussen tog oss 1546 m.ö.h.


Första stoppet blev efter 2 km vid en sjö. Vädret var fint och här stannande ett antal elever för att klappa en åsna, jobba på brännan till balen 1 juni i Forsmarks bruks värdshus samt födelsedagsbarnet Alexander Salström  med sin tallrik kött, potatis,  en KOTTE och BARR.


Nu blev vandringen ett snäpp smalare, lerigare och snöigare. Bitvis var vi tvungna att klättra fram på alla fyra genom de leriga backarna för att inte glida ner och stanna 100 meter längre ner.
Vi som vandrade vidare klappade inte åsna men djur det såg vi, örn och bergsgetter. Örnen var mäktig med flikiga vingar och en lång hals. En havsörn kändes mesig i jämförelse, detta var alla örnars pappa blev förklaringen till de som missade denna ståtliga fågel (“drake”).


Djur behöver vatten och även elever som vandrar i bergen, smältvatten är friskt och perfekt till att släcka detta törstade behov. Matrasten njöt vi av en bit nedanför toppen. Några som inte tog denna rast hördes från toppen: “FORSMARK, YEAH!!”.


Innan toppen nåddes av resterade stundade en brant sidvandring i snön. Vi gick som myror med tankarna om hur man stannar ett fall med en ARMHÄVNINGSMANÖVER från Adam i färsk minne. Skridet lyckades utan en praktiskt visningar av armhävningsmanövern och snart var toppen nådd.


Vi mådde toppen när vi stod uppe på toppen och försökte printscreen:a vad ögonen såg för att våra kompisar nere vid sjön skulle kunna avnjuta utsikten lika mycket (
ett uttryck som Jacob Jonsson använde sig av senare under dagen ). Då människan inte besitter denna kunskap plockades kamerorna fram för att minnas känslan att blicka ut över bergen vi såg när vi stod 2058 m.ö.h.
Vi hade nått toppen och insåg att med det starka bandet mellan oss som vi skapat i två år och kallar FORSMARKSKÄRLEKEN. Vi möter den varje dag men denna dag visades extra starkt. Vi kan nu sluta leta efter den då vi alla redan står på den med hjälp av forsmarkskärleken.


Vi lämnade toppen i fart och inte för att vi ramlade utan för att vi alla saknade PULKAÅKNINGEN från i vintras. Med regnjackor och regnbyxor och med ett liv som förlängs för varje meter tar man sig fort ner till myrstigen över den klarblå smältvattensjön.
Vägen ner till kompisarna som väntade på oss när vi lämnade dem vid åsnan blev lättare. Efter den brantaste vägen skapades ett fint minne som dokumenterades när Amanda följer Thun men glömmer ta ett fast steg i snön och börjar glida.


Armhävningsmanövern hans inte med och för att inte stanna under ett snöblock stannar hon kvar på rumpan och höjer knäna. Innan knäna tar emot snöblocket blir det en geggig resa på en meter i lera. Byxorna liknande choklad när vandringen fortsatt ner den sista kilometern.
Väl nere vid åsnan och våra kompisar klappade även Johan E åsnan, vädret mulnade på efter det. Ett perfekt avslut enligt många då det kom några enstaka droppar när vi gick ner de två kilometrarna för att möta bussen.
Vandringen sammanfattas


Roligast:
1. Pulkaåkningen från toppen
2. Alexanders kotte och barr mat
3. Utsikten från toppen
4. Amandas pulkaåkning i leran


Kort fakta:
Vandringen tog 4 h 5 min och var 8,73 km lång. Under denna sträcka gick Robin Svanström 15 450 steg.


Dagen var inte slut efter vandringen utan avslutades med mat i Chamonix. För att nå Chamonix reste vi med bussen från by till by på bergens brantaste branter.


Efter resan genom byn OLLON ,som så fint en av våra mikrofonkåta reseledare nämner, kom vi till en mindre by med mindre vägar. Det blev en helt klart BIZARR upplevelse när Åke klarar en hårnålskurva som inte ens en hårnål skulle klara av. Åke kastar sig likt Indiana Jones skräcklöst in i farorna och kommer triumferande ut på andra sidan med en illa medtagen Adam i släptåg.


Vi klarar oss fint till Chamonix där vi mumsade i oss mat innan bussen åkte vidare till vandrarhemmet i Genève som vi befinner oss på nu.

Hej då så länge!

PS. Snart kommer vi lägga upp lite bilder också!

/ Amanda Nilsson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>